Har varit och lyssnat till Helena Pokka, en fantastisk föreläsare som ger en så positiv hjälp till -Det svåra samtalet! Föreläsningen varade två timmar som bokstavligen flög iväg!

Vad är då ett svårt samtal? För mig är ett samtal en kommunikation mellan två eller flera individer. Ett samtal där det diskuteras, utbyter erfarenheter eller bara små pratas, oftast i en positiv atmosfär. Men ett svårt samtal, ett samtal man inte brukar göra, med ett för samtals hållaren obekvämt ämne, där man kanske känner en oro, hur gör vi då? Ja mina egna känslor får inte ta över hand, då blir man lätt självupptagen och ofokuserad på vad samtalspartnern egentligen säger. Hur hanterar man sina egna känslor? 

Att börja samtalet trevligt, ta det svåra i mitten och avsluta trevligt. Så enkelt det verkar teoretiskt! Helena Pokka menar att man måste börja med att bygga upp ett förtroende, respekt för motparten och allas lika värde. Alla har rätt till sin känsla, vi vet ju aldrig vad samtalspartnern har för erfarenheter med sig i sitt bagage.

Börja med att planera syftet med samtalet, sedan vart samtalet ska hållas, vilka som ska delta och sedan när. Tiden ska innehålla både starttid och sluttid, som ska hållas! Behövs mer tid boka ett fortsättnings möte inom kort. Vi kan alla behöva lite tid att smälta det som sagts! Avsluta mötet med en summering, har vi samma uppfattning av vad som sagts? Vid nästa mötes start summera vad som sades sist.

När samtalspartnern känner sig respekterad då växer förtroendet och man börjar öppna sig och berätta. Att bekräfta utan att nonchalera och ställa korta korta frågor (vad var det som gjorde dig arg, besviken, ledsen mm..) följa upp och visa intresse för motpartern och dennes berättelse, men hålla kvar min känsla/ståndpunkt (jag har inte samma uppfattning som du, men jag lyssnar på vad du har att säga), gör att samtalspartnern behåller förtroendet. Att visa medkänsla betyder inte att du håller med, men att du har en professionell hållning till samtalet. Att ta ngn på allvar är att visa ngn respekt! Kanske ställa frågan -Skulle du vilja höra hur jag ser på det? (Men berätta bara om samtalspartnern önskar, annars är hen inte mottaglig ännu).

Blir samtalet för upprepande, ledsamt och behöver brytas för att återvända tillsyftet (den röda tråden), avbryt med empati. Bekräfta - ja många saker har varit jobbiga för dej, eller jag har lyssnat till vad du har sagt men hur ska vi göra framöver för att det ska bli bra för alla, kan vi enas om....

Frågor som; Det gjorde dig arg/ledsen/besviken/förbannad, Vad hade du önskat i stället, Hur skulle du vilja ha det, Vad innebär det för dig, är några av frågorna som Helena Pokka gav tips på. Att säga Jag ska fundera på det, eller Vi jobbar hårt med barnen/barngruppen... är några bra avslutnings ord som inte lovar för mycket utan tar hänsyn till samtalets möjligheter. 

Ett litet barn skulle man tagit i famnen och gett tröst/närhet, men att ta emot och lyssna är oxå att ge!

Jag har även tagit till mig Helena Pokkas fem nycklar till Trygga relationer. 

Trygghet

Tydlighet

Tolerans

Tålamod

Tillit

Jag fick lite mer "kött på benen" efter denna föreläsning. Jätte tack till Helena Pokka!